Hedemora och Nås dän 1/12 1880

 

Min kjära bärgman.

Nu får jag i största glädje sända dig några rader för att låta dig veta att jag lefver i helsa ochkärlek till dig, och jag önskar dig det samma goda här i värden, men nu får du låf att ursäkta mig för jag tog dristigheten på mig och skref till dig, för det är i min största kärlek jag skriver däta bref till dig, så får jag taka dig för hälsningarna som jag fick ifrån dig och dät var trefligt att höra att du intä har glömt bårt mig, för jag har inte glömt bårt dig någon gång sedan du var i nås. Dät har varit långsamma dagar och stunder sedan du var i nås vi har intä dansatt någon gång sedan du var i nås. Men du skall vetta att dät är långsamma dagar att vara utan rallare när man är van att hafva någon, för rallarlifvät är det bästa utaf allt här på jordän Män min största önskan är om jag kunde få dig till min käresta och kunde få resa till nårland till dig så jag kunde få göra dig sällskap med kalbams Johanna ditför nu vill jag inte vara i nås längre.

Män nu kan hända att du har fått dig någon Britta där du är så då går det inte för mig att tänka på dig. Män jag kan väll tro att du är lik alla andra rallare dätt vett jag för så många fästmöer hade du medan du var i Hedemora.

Män nu får du väl ursäkta mig för att jag skrivit sådana kråkfötter så kan hända att du inte kan läsa dåm män dät blir väl bätre enannan gång ursäkta för jag utbristär mig så mycket.

War utaf godheten och sänd mig några radär till svar på dätta bref.

Farväl för däna gång fridfullt teknar jag mitt namn Anna Christina Gustafsdåtter i Nås.

Jag ällskar Dig.

Jag vet inte någon adräs på dig så jag får läga in mitt bref i lindens

Förjät ej mig jag kan aldrig glömma dig.